SabineS

Jag önskar ibland att jag kunde spola tillbaka tiden. Tillbaka till då när allt var okej. När vi var små och alla vi älskade fanns kvar, runt omkring oss. När vi kunde göra vad som helst och fortfarande ha roligt. När varje dag var ett helt nytt äventyr. När allt var enkelt.

Jag känner mycket. Så himla mycket. Folk blir gamla, och de dör. Mormor som var den finaste jag kan tänka mig, hon är borta. Så som hon kunde prata med mig, som hon förstod mig. Det var bara hon. Hon lyssnade på mig, och höll med mig, och kom med tips på hur jag skulle göra. Hon dömde mig aldrig, min fina mormor. Morfar försvann nyss, är ledsen för det med. Men egentligen så kände jag honom inte som alla andra gjorde. Jag har många gånger velat veta mer om honom, ha haft den där kontakten med honom som mamma och moster har. Men tyvärr, han har inte velat. Hans ”sjukdom”  gjorde att han blev en annan person, en som inte ville. Han ville inte, men vi älskade honom ändå, allihopa! Han var den morfar som vi skulle ha, och jag är så glad för det. Att han blev min morfar. Speciellt är jag glad för att han och mormor tog hand om Mor min. Min fina, älskade mamma. Så tack till er, för att ni gjorde min mamma till den finaste människan som jag någonsin har träffat! Jag är tacksam, samtidigt som jag är ledsen. Vet inte hur jag ska balansera allting, men jag hoppas att ni förstår ändå. Ni är värda allting, och vad jag inte skulle gjort för att ni skulle komma tillbaka, det kan ni bara drömma om.

Det känns bara så overkligt. Människor blir ju äldre, och människor dör. Dom gör ju faktiskt det. Men jag vill inte vara där jag är nu, faktiskt. Jag kan bli äldre, jag kan ta mera ansvar, jag kan bli vuxen. Men.

Jag är för ung för att känna mig såhär gammal. Jag är egentligen för ung för att sitta bredvid min morfars dödsbädd. Jag är för ung för att ha blivit av med över hälften av alla jag har i hjärtat. Jag är för ung för att finna min far i en smutsig lägenhet utan mat.  För ung för att skura bort urin från lägenheten jag bodde i som yngre. Jag är helt enkelt för ung för det som kommer till både mig och mina systrar nu. NU. Det ska komma senare. Det är annorlunda, det är det. Inte alltid kul. Jag älskar min far. Jag gör allt för honom, verkligen allting! Även om han har förstört mycket, jag bryr mig inte. Han är min pappa, jag vet vad han har gjort för mig, och vad han tycker om mig. Jag hoppas bara att han vet vad jag tycker om honom, innerst inne.

Vi städade dina fönster idag, de blev fina. Hoppas att du blev nöjd. Nästa gång tar vi dina golv, pappa. Bara så du vet, vi gör allt för dig.

Förstår inte mina känslor. Är ledsen samtidigt som jag är jätteglad. Det är jobbigt, när man inte har koll på sina egna känslor. Men det är väl sån jag är antar jag. Jag har inte riktigt koll, och känslorna kan gå upp och ner på bara en sekund.

Vill inte göra det jag måste göra imorgon. Vill inte träffa de personerna som jag för längesen valde att inte umgås med längre. Men jag måste, jag har inget val. Vet inte hur det kommer att gå till, men jag antar att jag automatiskt kommer att träffa dom, ändå.

Ogillar starkt att göra saker som bara tvingas på mig. Detta är inget som jag valde att göra själv, inget jag hade förväntat mig heller. Trodde det skulle försvinna, som de flesta andra liknande saker gör. Egentligen så är det ingen stor grej, men dåligt kan man väl må ändå. Eller är det bara jag? Får ångest för ingenting, mår dåligt för saker jag inte behöver må dåligt över.

Ibland vill jag bara försvinna, någonstans, där all skit inte finns. Så jag bara kan vara jag, och må så bra som jag kan.

Jag orkar inte med morgondagen. Kan inte, vill inte.

Som vanligt så finns det miljoner med saker som jag egentligen skulle vilja berätta för folk, eller bara för mig själv. Men det kommer lixom inte fram i tid, så det lägger sig nånstans under allt annat som är viktigare och som är mera "nu". Jag älskar egentligen att skriva även om jag inte är någon journalist på något vis. Min blogg är bara massa tråkiga inlägg som inte handlar om nånting alls, men systersol, jag vet inte hur hon gör det. Hennes inlägg är roliga och trevliga att läsa hela tiden. Kanske för att de numera nästan enbart är på engelska. Jag vet inte. Blir mer intressant på nåt sätt!

Har suttit här inne massvis med gånger innan och försökt att skriva något vettigt, men det går inte. Kanske bara dags för mig att inse att jag bara kan skriva meningslösa inlägg och att jag aldrig kommer bli någon ny storbloggare. Vet inte om jag trodde det innan heller iofs, men det hade fan vart soft. Tjäna en miljon kronor om året på att skriva om vad jag gör på dagarna?! Hade kanske inte blivit så många inlägg dock. Jag jobbar, sover, går till lägenheten och "jobbar" igen. Roligt.

Har kommit överens med syster om att vi ska skriva ett inlägg minst var tredje dag. Jag är jäkligt sent ute, men jag tänkte att om jag inte har börjat ännu så kan det ju inte räknas.. Men nu, efter att detta är postat så måste jag skriva ett nytt inom tre dagar. Blir intressant att se om jag kan hålla det eller inte.

Den som lever får se.


Haha. Svullen? Ja!

Nu är jag färdig med halsbandet som jag pysslat med idag. Blev ganska nöjd även om jag skulle vilja göra ett snyggare mönster inuti. Men det var ju första försöket, så vi får se om det blir bättre nästa gång. "Fick" några fjädrar (riktiga) av Selina med, så dom kanske får hänga med på nästa försök! :)

Jag var och hälsade på Pezen i tisdags, vi hade inte setts på länge. Vi gjorde det vi brukar göra när vi ses, det vill säga fixade lite mat! Denna gången blev det vegetarisk Sushi. Hon hade lånat en bok på biblioteket som vi kollade igenom lite, och jag måste säga att det verkade vara svårare än vad det egentligen var. Själva rullningen gick hur bra som helst, förutom att riset var så satans kladdigt så det fastnade lite överallt.

Det blev rätt gott i slutändan oxå, lite väl starkt ibland då vi hade i mängder med wasabi! sjögräs smakar och luktar otroligt annorlunda, vet inte ens vad jag ska beskriva det med. Våran sushi får i alla fall mycket högre betyg än den jag provade tillsammans med mamma. Kan ju ha varit för att det var rå fisk i den, och bara goda saker i våran!

Hur som helst var det roligt att träffa Pez en stund, för nu är hon borta tills den 22e, vilket är samma dag som vi åker. Vi får träffas när jag kommit hem igen, right? :)

Jag känner ett stort behov att att skriva ett ordentligt blogginlägg nu, eftersom jag egentligen inte har gjort det efter att bloggen blev "omstartad". Det blir dock lite komplicerat eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om, och för att mitt huvud är fullt av alla tankar som man kan tänka på samtidigt.

Jag kan ju börja med att säga att jag hade det kanon i Skellefteå, vilket antagligen syns på bilderna jag lagt upp tidigare. Det var skönt att komma bort ett tag, även om jag saknade människor här hemma. Speciellt min familj, men även andra! Jag hade väl egentligen inte tänkt att stanna längre än två veckor, men jag trivs bra där. Trevliga människor, och så var det underbart väder nästan hela tiden.

Nu är jag ju i alla fall hemma igen sen ett tag tillbaka, och det känns väl bra. Saknar dock Niclas lite grann. Här hemma är allt som det brukar, fast lite grönare än när jag åkte härifrån. Vi har hunnit få inglasad balkong och även trägolv där ute, vilket blev superfint! Det är så skönt att kunna sitta där ute även när det regnar, bara lyssna på musik eller käka frukost.

Medans jag har varit hemma så har jag bland annat hunnit vara hos Kerstin i hennes nya lägenhet tillsammans med pappa och Selina. Den är jättefin, med en liten altan på utsidan som solen nuddar precis i rätt tid på dagen, en fin gård där barnen kan leka och fullt med små söta hundar! Kerstin verkar dessutom må hundra gånger bättre nu än sist vi träffades och det känns underbart. Hon förtjänar det efter allt jobbigt hon har vart med om det sista! Pappa, Selina och jag var dessutom på Allum dagen efter, där har jag aldrig varit innan så det var kul att se det med. Hittade dock ingenting speciellt, men det är alltid roligt att umgås med pappa ibland med.

I Söndags åkte jag och Systersol iväg till slottskogen och träffade Susanne och lilla familjen, Andreas och Thomas. Nathalie har blivit stora tjejen och hon är så himla underbar! Susanne och Simon kompletterar varandra superbra och är underbara föräldrar. Vi grillade lite och hade det trevligt i solen några timmar innan Susanne blev godissugen och ville åka hem innan affären stängde :P

Nu har jag inte skrivit om precis allting som har hänt det sista, men jag lägger upp lite bilder istället så får man se lite ändå! :)