Nämen hej igen! Nu var det änna längesen som jag skrev något här. Och jag ser ju ändå att det är några få själar som kollar in då och då! Thailand var nåt av det bästa jag har gjort, tror jag. Bara den lilla grejen att jag klarade av en dykkurs på engelska, det är sjukt för mig. Enligt mig själv är jag helt värdelös på engelska nämligen. Men jag klarade av det ändå. Vår lärare var bra. Pedagogisk och trevlig, och hjälpte mig verkligen. Vi har haft det sjukt bra, och vi båda har nog lärt oss en del nytt. Både om varandra och om livet i helhet. Tror jag.

Hemma i Sverige gick livet fort tillbaka till allt det vanliga. Börjar jobba igen, städa, fixa med djuren. Det enda som var trevligt var att se sin familj och sina vänner igen. Annars hade jag lika gärna kunnat stanna kvar för alltid. På något sätt så mår man ju så mycket bättre utomlands, i ett varmt land, med trevliga människor. Borta bra men hemma bäst stämmer faktiskt inte alltid.

Jag vet inte orsaken, men nu det sista har jag känt mig ledsen. Inte riktigt nöjd med livet. Men å andra sidan, är man någonsin det? Vanligtvis försöker jag göra något för att må bättre, men har man dessutom fler personer runt omkring sig som mår dåligt så är det lättare sagt än gjort. Man drar lixom ner sig själv ännu längre, inte bara med dina egna bekymmer, utan även andras. Om jag vaknar i tid imorgon så ska jag se till att komma ut på en promenad, det brukar hjälpa lite.