Lyckliga gatan.
Ja, allt är borta, det är bara så,
ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll, som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma...
Kommentarer
Trackback
Ibland är det skönt att kunna skriva av sig, så mycket eller så lite som man behöver. Det är därför denna bloggen finns.
