Jag önskar ibland att jag kunde spola tillbaka tiden. Tillbaka till då när allt var okej. När vi var små och alla vi älskade fanns kvar, runt omkring oss. När vi kunde göra vad som helst och fortfarande ha roligt. När varje dag var ett helt nytt äventyr. När allt var enkelt.

Jag känner mycket. Så himla mycket. Folk blir gamla, och de dör. Mormor som var den finaste jag kan tänka mig, hon är borta. Så som hon kunde prata med mig, som hon förstod mig. Det var bara hon. Hon lyssnade på mig, och höll med mig, och kom med tips på hur jag skulle göra. Hon dömde mig aldrig, min fina mormor. Morfar försvann nyss, är ledsen för det med. Men egentligen så kände jag honom inte som alla andra gjorde. Jag har många gånger velat veta mer om honom, ha haft den där kontakten med honom som mamma och moster har. Men tyvärr, han har inte velat. Hans ”sjukdom”  gjorde att han blev en annan person, en som inte ville. Han ville inte, men vi älskade honom ändå, allihopa! Han var den morfar som vi skulle ha, och jag är så glad för det. Att han blev min morfar. Speciellt är jag glad för att han och mormor tog hand om Mor min. Min fina, älskade mamma. Så tack till er, för att ni gjorde min mamma till den finaste människan som jag någonsin har träffat! Jag är tacksam, samtidigt som jag är ledsen. Vet inte hur jag ska balansera allting, men jag hoppas att ni förstår ändå. Ni är värda allting, och vad jag inte skulle gjort för att ni skulle komma tillbaka, det kan ni bara drömma om.

Det känns bara så overkligt. Människor blir ju äldre, och människor dör. Dom gör ju faktiskt det. Men jag vill inte vara där jag är nu, faktiskt. Jag kan bli äldre, jag kan ta mera ansvar, jag kan bli vuxen. Men.

Jag är för ung för att känna mig såhär gammal. Jag är egentligen för ung för att sitta bredvid min morfars dödsbädd. Jag är för ung för att ha blivit av med över hälften av alla jag har i hjärtat. Jag är för ung för att finna min far i en smutsig lägenhet utan mat.  För ung för att skura bort urin från lägenheten jag bodde i som yngre. Jag är helt enkelt för ung för det som kommer till både mig och mina systrar nu. NU. Det ska komma senare. Det är annorlunda, det är det. Inte alltid kul. Jag älskar min far. Jag gör allt för honom, verkligen allting! Även om han har förstört mycket, jag bryr mig inte. Han är min pappa, jag vet vad han har gjort för mig, och vad han tycker om mig. Jag hoppas bara att han vet vad jag tycker om honom, innerst inne.

Vi städade dina fönster idag, de blev fina. Hoppas att du blev nöjd. Nästa gång tar vi dina golv, pappa. Bara så du vet, vi gör allt för dig.