Jag har alltid älskat min familj. Hela min familj, trots vissa skador som inga plåster kan läka. Det är inte glömt, men det är lite undanspolat för vissa stunder, och det är jag otroligt glad för. Det finns många "fel" i min familj om man ser det utifrån, men detta är min familj, jag hade aldrig velat byta. Jag är glad att jag har varit med om det jag har varit, även om jag skulle vilja spola tillbaka tiden ibland. 

 

Jag har världens bästa Pappa. Jag lovar. Han är så grym så jag kan svimma. Min Far är otroligt omtänksam och undrar alltid hur det går med saker som jag vill åstadkomma. Dömmer mig inte för saker jag gör, även om han inte trodde att jag hade smakat alkohol när jag var 19 år gammal. Det hade jag. Och numera bjuder han ibland på en öl. Han är så ärlig som jag en dag hoppas på att kunna bli. Han "krusar" inte för någon, det har jag hört ett antal gånger. Jag håller med honom, vänskap ska komma från båda håll och inte enbart från det ena. Vad jag minns så har min far hittat på saker med sina barn ända sedan vi föddes. Han lärde mig cykla, sparka en boll och kasta en frisbee. Det bästa kastet jag någonsin gjort träffade Selina i pannan. Han berömde mig innan han tröstade Selina. Min far har alltid dåliga skämt på lager, ofta får man höra samma flera gånger. Det gör inget, för hans skratt och leende gör det värt. Det, plus att alla hans barn har ärvt hans dåliga humor, så egentligen tycker jag att det är roligt. Min far, min pappa, du som har uppfostrat halva mig. Jag ser så mycket likheter mellan oss. Du vill inte erkänna det, men vi har samma näsa. Det finns som sagt saker som har hänt som gör att allt inte är som det en gång var, men jag minns det jag vill minnas och försöker tänka bort det andra. Alla gör misstag i sina liv och jag är villig att förlåta. Jag önskar dock att du kunde göra detsamma. 

 

Mor. Du är en av de finaste människorna jag vet. Det finns ytterst få saker hos dig jag skulle kunna klaga på. Du är en perfekt mamma, och det har du alltid varit. Du är snygg, smart och otroligt tålmodig. Jag beundrar dig för det mod och den styrkan du haft i livet. Du har alltid gjort det bästa för dina barn, utan att tvinga oss till någonting. Du har hjälpt mig med läxan, även fast du inte är någon höjdare på matte. Du har kämpat för sanna, mig och selina sedan den dagen vi föddes, för att vi ska få det vi förtjänar. Du skrev ett brev till min rektor när jag blev underkänd i svenskan och förklarade hur fel det var. Det gjorde ingen skillnad i betyg, men för mig. Du har tagit emot mina vänner i ditt eget hem när de haft det svårt, skjutsat både dom och mig vart vi än vill. Hämtat från krogen när jag har vart för full, alltid utan att döma. Det har gjort att du är en av mina bästa vänner. Det är inte mycket du inte vet om mig, jag berättar det mesta. Jag älskar fortfarande att följa med på dina egenplanerade resor. Jag har lika roligt varje gång. Det spelar ingen roll om det regnar som i kroatien, om man kan snorkla eller sola. Jag gillar bara att vara med dom jag tycker om, fri från allt det andra. Man behöver inte tänka jämt och alltid. Du är den mest godhjärtade människa jag någonsin träffat, och jag är så stolt över att ha dig som min mamma

Nämen hej igen! Nu var det änna längesen som jag skrev något här. Och jag ser ju ändå att det är några få själar som kollar in då och då! Thailand var nåt av det bästa jag har gjort, tror jag. Bara den lilla grejen att jag klarade av en dykkurs på engelska, det är sjukt för mig. Enligt mig själv är jag helt värdelös på engelska nämligen. Men jag klarade av det ändå. Vår lärare var bra. Pedagogisk och trevlig, och hjälpte mig verkligen. Vi har haft det sjukt bra, och vi båda har nog lärt oss en del nytt. Både om varandra och om livet i helhet. Tror jag.

Hemma i Sverige gick livet fort tillbaka till allt det vanliga. Börjar jobba igen, städa, fixa med djuren. Det enda som var trevligt var att se sin familj och sina vänner igen. Annars hade jag lika gärna kunnat stanna kvar för alltid. På något sätt så mår man ju så mycket bättre utomlands, i ett varmt land, med trevliga människor. Borta bra men hemma bäst stämmer faktiskt inte alltid.

Jag vet inte orsaken, men nu det sista har jag känt mig ledsen. Inte riktigt nöjd med livet. Men å andra sidan, är man någonsin det? Vanligtvis försöker jag göra något för att må bättre, men har man dessutom fler personer runt omkring sig som mår dåligt så är det lättare sagt än gjort. Man drar lixom ner sig själv ännu längre, inte bara med dina egna bekymmer, utan även andras. Om jag vaknar i tid imorgon så ska jag se till att komma ut på en promenad, det brukar hjälpa lite.

 

Detta är nog sista inlägget från oss i Thailand. Vi checkade ut från vårat boende klockan 12 idag, men sitter just nu uppe på en av deras "verandor". Det är fint här, solen skiner vid sidan om oss men vi sitter skönt i skuggan. Läser lite ur våra böcker (har fått Niclas att läsa Twilight..) och dricker en öl. Ska väl inte ljuga, en och annan cigarett hänger på oxå (När vi väl kommer till stockholm är det slut på det!). Vi pratar om allt och ingenting, viktiga och oviktiga saker.

Denna sista dagen på vår semester är lugn. Andra kanske skulle ha stressat runt Bangkok för att se så mycket som möjligt, men vi känner oss färdiga. Vi har tänkt ta det lugnt här någon timme till innan vi tar oss någonstans för att äta lite. Sedan vidare mot flygplatsen. Och hem! Som jag sagt så många gånger dessa senaste dagarna så längtar jag verkligen tillbaka. Thailand är riktigt fint och härligt, och jag hade nog kunnat stanna längre, om det hade vart planen från början. Nu känns det bara skönt att snart sitta på planet tillbaka till kylan. Vet inte om jag kommer stå fast vid mitt ord när vi väl har landat, men jag längtar efter en skön, kylig promenad instoppad i tjock jacka och vinterskor. Andas frisk luft, för det finns fan inte här i alla fall!

Jag tror vi landar i Stockholm klockan 9 på morgonen, imorn. Därefter blir det hem till Niclas farmor och faster där oxå hans far finns. Förhoppningsvis som en överraskning, för vi har inte talat om det för dom!

Vi hör av oss när vi är i Sverige. Glögg och julskinka, here we come!
Puss.

(Inga bilder för internet vill absolut inte samarbeta)

Vi åkte från Koh Lipe den 18e, på morgonen klockan 9. Först longtail ut till plattformen, vidare med speedboat till fastlandet, minibuss till stan, byta biljetter mot annan biljett och sedan till tågstationen. Väl på tågstationen skulle vi ha väntat ca 2 timmar, men såklart var det försenat så det slutade med kanske 4 istället. Lagom roligt när man var trött som ett as, vart ute länge dagen innan och sovit dåligt. Hur som helst så hamnade vi tillslut på rätt tåg iaf, skönt så man kan sätta sig ner och veta att man kan ta det lugnt ett tag.

Tog inte många minuter innan en gullig thaipojke bjöd Niclas på öl, och sen var det kört. Under kvällen gav han oss konstiga cigaretter, som smakade julgodis, typ. Sjukt mycket sjögräs, som han tyckte var gott till öl, men som smakade skit. Niclas tvingade i sig en hel, jag fick fan inte ner det. Han var väldigt snäll men vägrade att ta emot ett nej, så allt han gav oss fick vi så snällt ta emot. Selina hade tyckt om honom, han  var söt, hade fin hatt och vita tänder. Det där med vita tänder ser man ju inte allt för ofta här borta! ;)

Vi satt på tåget från 6 på kvällen till klockan 1 dagen efter, så en sjukt lång resa. Tycker ändå att det gick bra. Jag har under resan lärt mig att sova på konstiga och obekväma sätt. Något som Niclas alltid har kunnat tror jag.

När vi var framme stack Niclas iväg och hittade ett fint, billigt ställe att stanna på dessa dagar vi har kvar. Jättemysigt faktiskt. Till och med AC. Fast ingen egen toalett eller dusch, och tyvärr är sängen hård som sten. Madrassen blir ungefär en halv centimeter när du trycker ihop den.. Men, vi har en fin veranda med lite stolar och massa växter så det funkar bra ändå!

Just nu ligger Niclas och vilar efter frukosten, han är inte så morgonpigg av sig vilket jag verkar ha blivit. Senare ska vi nog åka till MBK, det stora köpcentret. Vi var där i början på resan oxå, men tyckte inte om det så mycket. Men jag behöver skor tills vi kommer till sverige, finns inte så mycket att välja mellan om man ska kolla i stånden så det är väl dagens uppgift. Slängde nämligen mina tygskor för längesen för att få plats med annat i väskan, dumt såhär i efterhand kanske.

Annars har vi båda två blivit rejält vana vid tanken på att åka tillbaka till sverige, så nu vill vi egentligen bara hem. Vill knappt vara kvar i Thailand längre, vilket känns konstigt. Men vi längtar efter julen med Niclas familj och god, svensk mat!

Hoppas ni har det bra, vi hörs och syns snart! :)

Imorgonbitti, klockan 9 så påbörjar vi resan mot Bangkok. Just nu sitter vi och har beställt tapas på en fin liten restaurang. Druckit öl, solat och badat har vi gjort innan. Käkade en bananapancake förut, första gången. Vi är lite sent ute med allting här, skjuter upp allt. Det var gott, och egentligen sista chansen. Visst finns det nog i bangkok, men inte i samma utsträckning. Ville bara säga hej medans vi kan. Nu ska vi käka lite gott och dricka ett glas vin, sedan försöka ha en trevlig sista kväll här innan vi somnar. Puss och kram på er där hemma!

Nu var det allt bra längesedan jag skrev. Vi är kvar på Koh Lipe fortfarande. Skulle vilja skriva att vi tar det lugnt, solar och badar, men det stämmer inte riktigt. Vi har haft 3 sjuka partynätter här, verkligen hela nätter. Kommit hem när de öppnar upp butikerna igen. Vi har träffat massvis med trevligt folk och hälsar på folk på gatan. Känns kul. Självklart slappar vi än del oxå, men man klarar inte av att vara i solen länge.

Igår var den värsta kvällen, vi höll verkligen igång och var nog på fler än 5 barer. Egentligen skulle vi gå hem tillslut, men Niclas hade kommit igång ordentligt och ville ner och kolla om en speciell bar hade öppet på stranden. På stranden mötte vi en liten thaipojke som ville ha med oss nånstans, jaja sa vi och hängde efter. Han pratade nästan ingen engelska alls. Det enda han sa under hela kvällen var happy birthday, kaka och didi. Vi antog därför att han fyllde år och han verkade heta Didi.. Han bjöd på sjuka mängder öl och vi träffade fler folk. Några svenskar, och en kille som ser ut som Borat. Vi var oxå med en 61årig turk som numera bodde i Stockholm. Märklig blandning, men vi hade kul. Hoppade upp på en longtailbåt och busade runt. Tyvärr är vi väldigt dåliga på att ta bilder så vi får väl se vad vi har sen. Kul kväll iaf, men idag har man la inte mått toppen direkt.

Hur som helst, vi har det bra. Snorklar liite varje dag, och har sett bland annat blåsfisk och någon underlig, jättefin vattenorm. Eller det kanske var en ål, svartvit, jättefin! En annan liten fisk attackerade oss när vi kom över hans sten. En stor platt sten som var bra att stanna på och fixa snorkel och sånt. Det uppskattade han inte alls. Han var underhållande, kollade rakt in i våra ögon. Annars är det ju självklart ballt att se alla de "vanliga" fiskarna oxå. Vissa är sjukt stora, vet inte om det är papegojfisk de heter på svenska, men de har som en näbb, låter massa när dom knaprar på korallerna. Vi har vart lite dumma när det kommer till dykningen. Skjutit upp det för länge så nu hinner vi tyvärr inte dyka innan vi ska åka tillbaka. Vi får nöja oss med snorkling helt enkelt. Och jag sa till Niclas att vi skulle ju iaf kunna dyka på sardinien!

Vi åker härifrån om 2 nätter, till bangkok. Blir en lång resa med båt och tåg men det ska nog gå bra ändå. Det brukar det göra. Ser inte fram emot det direkt, men ser mycket fram emot att fira jul i Stockholm/Uppsala, även över att kunna ringa hem och prata!

Efter 2 nätter i Phuket så känner man sig färdig där. Det finns antagligen en del att se egentligen, men det var inget som lockade varken mig eller Niclas med en så stor stad. Kändes för stressigt på nåt vis. Och luften var inge bra, kvavt och äckligt hela tiden. Det enda vi gjorde där var egentligen att leta efter en resa som skulle passa oss, försöka hitta det biligaste alternativet.

Just nu har vi vart på Koh lipe i ungefär ett dygn. Efter en resa på 8-9 timmar var vi framme, utan mat i magen på hela dagen. Finns ju ingenstans att äta när man måste åka från hotellet strax innan 7 på morgonen.. Så första måltiden här slog vi på stort, beställde in en flaska vin och varsin oxfilé. Sjukt gott!  Ön verkar vara som vi vill ha det. Lugnt och skönt. Inte så mycket folk, men många svenskar faktiskt. Bor just nu i en liten bungalow, där möss och grodor hälsar på. Rätt okej, men ska kolla efetr något nytt imorn, som ligger lite bättre till kanske.

Har även vart förbi några dykskolor idag, Niclas är sugen på att fortsätta med utbildningen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra ännu. Vill iaf ta något mer dyk. Vi frågade flera stycken och de säger att de sett sköldpaddor de senaste dagarna. Ska ut och snorkla imorn, får hoppas jag ser en! :)

Och, en grej som jag velat prova ett tag nu, fiskspa!! Fyfan va det kittlades. Jag vande mig efter en liten stund, men Niclas satt och sprattlade med fötterna och var röd i ansiktet av ansträngning under hela tiden, haha. Hade nog dock behövt sitta kanske 60 minuter istället för 15, men de käkade på bra ändå!

Som avslutning hälsar jag till min Far som jag förstår har börjat läsa bloggen lite?! Jättekul att höra! Puss och kram på er alla där hemma, nu är det inte så lång tid kvar innan vi ses igen!

Sist jag skrev var vi ute med Simon, och oj vilken helkväll det blev. Han skulle upp tidigt på morgonen och åka hemåt, och egentligen var det bara av en ren slump att vi träffades i stan. Vi hade egentligen sagt hejdå tidigare under dagen, men kände att det kunde vara kul att göra det ordentligt. Simon hade fått tips av Will att se en dragshow som började klockan 10. Så vi begav oss dit efter en del öl. Vi fick sjukt bra platser, längst fram. Och det var faktiskt ganska roligt att se, speciellt eftersom alla mimade så sjukt dåligt. Har filmat lite så att ni ska få se! :) Det roligaste under hela den kvällen var i slutet när de drog upp Simon (jag hade såklart hoppats på Niclas oxå) bakom scen, klädde honom och andra män i peruker och finfina tjejkläder och sen gick de ut alla tillsammans och "dansade". Hela den grejen finns oxå på film!! Vi har redan skrattat åt det några gånger här borta.

Tillslut var det iaf dags att säga hejå på riktigt, klockan hade hunnit bli 4 på morgonen, och Simon skulle väl upp vid 8. Tyckte hemskt synd om honom då, och ännu mer synd om honom när jag vaknade klockan 10, inte alls så fräsch. Hur kunde han känna sig? Stackaren!

Hur som helst, det var vår sista dag på Koh tao så vi hade tänkt göra lite saker vi inte hunnit innan. Hyra en kanot och paddla ut till en strand som Niclas hade vart på sist han var där. Vi stack till stranden och fixade en kanot. Alla sakerna hade vi med oss, men det fanns inte så mycket plats i kanoten. Vi funderade först på hur vi skulle transportera allting, men sen hittade Niclas en liten "skål" längst  bak som var perfekt för mina två väskor. Så då var det löst, vi satte oss och började paddla. Griniga på varandra för att den ena tyckte inte att den andre paddlade tillräckligt mycket eller tillräckligt bra, det är väl så när man är bakis, haha. Vi kommer en bra bit innan Niclas säger att det var nog inte alls här den stranden var, "den är säkert inte ens på den här ön". Mm, den satt ju fint tänkte jag. Vart fan ska vi ta vägen nu då? Vi siktade bara mot den närmaste stranden som såg okej ut.

Väl framme på stranden hoppar Niclas ut och börjar dra upp kanoten. Efter en liten stund går han bak dit våra saker ligger, lyfter upp mina väskor som är SJÖBLÖTA. Inte en centimeter av de är torra. "FAAAAAAN NICLAS, DU SA ATT DET INTE SKULLE BLI BLÖTT". Niclas är i början lugn som vanligt och bara säger åt mig att plocka isär allting så det kan torka, men jag är ju förbannad som fan. Min kamera och min telefon är helt döda. Vi spenderar en ganska lång stund med att småbråka om vems fel det var att allt är förstört, innan jag ser att det är två hål i kanoten just där väskorna låg. Så jävla dum man kan vara.

Allting låg i vatten i åtminstone 30 minuter innan vi kom fram. Känns inte som om nånting kommer funka igen, och det är jävligt synd, men det är ju bara vårt eget fel. Får skylla oss själva.

Bara för att ni ska förstå hur dålig denna dagen var för oss, så måste jag fortsätta lite till. Efter jag hade lugnat ner mig så tog vi på oss snorkel och cyklop och låg i vattnet en stund och sedan utforskade stället lite innan vi paddlade tillbaka, rätt glada ändå faktiskt. När vi ska hoppa på crossen så har vi ingen nyckel??!?!!! Ha, snacka om otur. Det hela löste sig bra ändå, killen som vi hyrt av var snäll, och 1500 baht är inte direkt samma som 1500 kronor, så det var okej!

Efter denna lilla incident så gick vi iaf raka vägen och köpte den där dykväskan vi hade pratat om dagen innan. Just nu skyddar vi Selinas kamera, Niclas dator och telefon med våra liv. Bra inpackat i vår vattentäta, fina väska!

Nu har vi vart på "Kossan mu" 2 nätter, sista natten inatt, sen åker vi vidare mot Phuket och förhoppningsvis Similian islands. Ska tydligen vara det bästa dykstället här i thailand vad vi har hört.

Såg att ni skrivit om rökningen, ingen fara, ifall jag skulle fortsätta röka hemma så måste jag ge Niclas 10 000 kronor och det är inte direkt något som jag har i bakfickan. Våran dyklärare Will kallade mig vacation smoker.

Skall försöka komma upp med ett inlägg imorgon innan vi hoppar på bussen, sjukt dåligt med internet här även fast det är en stor ö. Puss och kram på er alla!

Hej igen våra kära! Hur har ni det där hemma? Vi har det bra, sitter just nu på en bar och dricker en öl med whisky vid sidan om tillsammans med Simon. Simon är killen som var med mig när vi gjorde våran Open Water utbildning.
De senaste dagarna har verkligen gått fort, inte haft tid att tänka känns det som.

Kan knappt hålla koll på dagarna, eller, det kan man inte. Vad är det för dag idag? Jag gissar på tisdag.. Haha. Våran sista dag på utbildningen var det upp klockan 5 på morgonen, klockan 6 var det dags att åka till dykplatsen för första dyket. Vi hade hoppats på att se hajar och rockor, tydligen stor chans där vi var, de hade sett några dagen innan, men nej. Vi missar allt det bästa. Hur som helst så var det coolt. Niclas har följt med oss hela tiden och gjort fundives tillsammans med mig och Simon, det har vart bra för min skull. Vi var nere på 18 meter som mest tror jag, kändes ungefär likadant där som på 5 meter så det var ingen skillnad. Denna sista dagen hade vi även med oss Laura, som filmade oss. Efter våra två dyk den dagen hade vi egetligen ledigt resten av dagen, men jag hade inte gjort klart mitt prov. Det är en del där du skall kunna räkna en del, och som de flesta vet hatar jag matte så min hjärna slutade funka en stund. Efter lite extra pluggande så gick det faktiskt väldigt bra får jag säga. Hade 47/50 så det är jag ganska nöjd med!

Senare den kvällen skulle vi få se filmen av oss själva på dykskolan tillsammans med våran lärare Will och några andra. Den var rolig, och vi köpte en dvd även fast den var rätt dyr. Tänkte att det kunde vara kul att visa er där hemma! Efter det bjöd Will med oss alla ut att käka med några av hans vänner på en Indisk resturang. Otroligt god mat. Sen umgicks vi med Simon och Laura hela natten, drack öl och pratade. trevligt!

Igår var det ungefär samma sak igen. Vi bestämde träff med Will, Simon och Laura på en bar högt beläget här. Vi umgick och speladde lite biljard. Varför är alla andra så himla bra på det men inte jag? Förstår inte det, jag är fan sämst.. Får nog öva en del innan jag kan spela med dom igen :P
Will sa att han hade en överraskning till oss om vi gick därifrån samtidigt som honom, så det fick vi ju göra. Ingen kan ju undgå min kärlek till sköldpaddor, så han tog med oss till en dykskola där de räddat massa små fina sköldisar. Så fin överraskning alltså, jag blev glad. Alla blev glada! Resten av den dagen spenderades med bad, snorkling och gå från bar till bar tillsammans med Simon. Och nu sitter vi här tillsammans igen!

Förresten, det har blivit lite av en grej för folk här att försöka uttala mitt namn. Det går verkligen inte. Dom får inte till N, dom säger Sabilne. Som Bill. Så ja, jag heter numera Sabilne, sappan, Bill eller something like that. Det funkar ju det med eller hur! :)

Så, det var en liten uppdatering. Hoppas ni har det bra där hemma. Nu ska vi nog iväg och köpa lite cigaretter och sätta oss och käka någonstans. Imorn åker Simon hem så det är sista kvällen vi ser honom!
(Funkar inte att ladda upp bilder just nu så, håll ut, jag försöker imorn igen.)

/Sabilne

Dykskola, Sabine duktig. Trevliga människor. Sitter på bar med Simon och Sappan. Allt är bra på alla sätt. =) Hoppas alla mår bra! Kram // Niclas