Så, Lebua.Vårat lyxhotell! Jag hade förväntat mig ett fint hotell, eftersom Niclas avslöjat lite vad priset var. Det var ju mer än så. För mycket till och med. Kan inte direkt säga att man kände sig bekväm med att vara där bland alla affärsmän hela tiden. Och vad svårt att förstå vissa "fina" saker man bör kunna. När vi satt och väntade på att få vårt rum så kom de med en varm handduk som luktade citron. Öh, och vad ska jag göra med denhär? Jag gissade att de var till händerna och satt och gnodde en stund innan Niclas gjorde det ännu mer pinsamt genom att fråga, haha. Personalen kollade mest lite konstigt och såg bekymrad ut medan hon sa att vi gjorde rätt. Sånt har ju jag bara sett på film..

Vi skule iaf ha bott på våning 21, men rummet var inte klart så de flyttade upp oss, till våning 54 av 64. De som bodde från våning 27 och uppåt hade egna, vet inte om det var för att man var "bättre" än andra eller om det berodde på hur byggnaden såg ut.

Frukostbuffén var helt sjuk, det var det bästa med hela vistelsen där. Du kunde välja hela middagar om du ville, så som currygryta och ris eller så kunde du ta fruktbordet med mängder av säsongsfrukt, yougurtar med olika toppings och vid sidan om lite sushi kanske?! Vad som hade passat både Sanna och Selina bra var godisbordet. Bara massa söta bakelser och bröd med olika sorter av sylt och chokladsmetar!

På rummet hade vi både stoor dusch och badkar, skön stor säng med himmelska kuddar och väligt behövlig AC. Utsikten var ju inte dålig den heller, och på den balkongen fastnade vi ganska länge vissa gånger. Takterassen, där de hade flera barer var jättefin. Tyvärr kände man sig ganska instängd ibland, alla skulle ju vara där uppe såklart.

Hur som helst så var det en rolig grej att prova på, men jag känner mig ju ganska mycket mer bekväm med enkelheten som vi har nu (bortsett från kackerlackor och musskit i sängen).