Jag har alltid älskat min familj. Hela min familj, trots vissa skador som inga plåster kan läka. Det är inte glömt, men det är lite undanspolat för vissa stunder, och det är jag otroligt glad för. Det finns många "fel" i min familj om man ser det utifrån, men detta är min familj, jag hade aldrig velat byta. Jag är glad att jag har varit med om det jag har varit, även om jag skulle vilja spola tillbaka tiden ibland. 

 

Jag har världens bästa Pappa. Jag lovar. Han är så grym så jag kan svimma. Min Far är otroligt omtänksam och undrar alltid hur det går med saker som jag vill åstadkomma. Dömmer mig inte för saker jag gör, även om han inte trodde att jag hade smakat alkohol när jag var 19 år gammal. Det hade jag. Och numera bjuder han ibland på en öl. Han är så ärlig som jag en dag hoppas på att kunna bli. Han "krusar" inte för någon, det har jag hört ett antal gånger. Jag håller med honom, vänskap ska komma från båda håll och inte enbart från det ena. Vad jag minns så har min far hittat på saker med sina barn ända sedan vi föddes. Han lärde mig cykla, sparka en boll och kasta en frisbee. Det bästa kastet jag någonsin gjort träffade Selina i pannan. Han berömde mig innan han tröstade Selina. Min far har alltid dåliga skämt på lager, ofta får man höra samma flera gånger. Det gör inget, för hans skratt och leende gör det värt. Det, plus att alla hans barn har ärvt hans dåliga humor, så egentligen tycker jag att det är roligt. Min far, min pappa, du som har uppfostrat halva mig. Jag ser så mycket likheter mellan oss. Du vill inte erkänna det, men vi har samma näsa. Det finns som sagt saker som har hänt som gör att allt inte är som det en gång var, men jag minns det jag vill minnas och försöker tänka bort det andra. Alla gör misstag i sina liv och jag är villig att förlåta. Jag önskar dock att du kunde göra detsamma. 

 

Mor. Du är en av de finaste människorna jag vet. Det finns ytterst få saker hos dig jag skulle kunna klaga på. Du är en perfekt mamma, och det har du alltid varit. Du är snygg, smart och otroligt tålmodig. Jag beundrar dig för det mod och den styrkan du haft i livet. Du har alltid gjort det bästa för dina barn, utan att tvinga oss till någonting. Du har hjälpt mig med läxan, även fast du inte är någon höjdare på matte. Du har kämpat för sanna, mig och selina sedan den dagen vi föddes, för att vi ska få det vi förtjänar. Du skrev ett brev till min rektor när jag blev underkänd i svenskan och förklarade hur fel det var. Det gjorde ingen skillnad i betyg, men för mig. Du har tagit emot mina vänner i ditt eget hem när de haft det svårt, skjutsat både dom och mig vart vi än vill. Hämtat från krogen när jag har vart för full, alltid utan att döma. Det har gjort att du är en av mina bästa vänner. Det är inte mycket du inte vet om mig, jag berättar det mesta. Jag älskar fortfarande att följa med på dina egenplanerade resor. Jag har lika roligt varje gång. Det spelar ingen roll om det regnar som i kroatien, om man kan snorkla eller sola. Jag gillar bara att vara med dom jag tycker om, fri från allt det andra. Man behöver inte tänka jämt och alltid. Du är den mest godhjärtade människa jag någonsin träffat, och jag är så stolt över att ha dig som min mamma